Bygg järnväg med budgetöverskottspengar
Till 2011 skall statskulden halveras visar vårens budgetproposition. I år väntas budgetöverskottet bli 101 miljarder kronor. Intäkterna från försäljningen av statsföretag skall också användas för att minska statsskulden. Men att samla pengar på hög är en oklok politik. Utan en fungerande ekonomi blir de bara papperslappar eller siffror i datorn utan värde.
Pengahögssamlandet bromsar den tillväxt man säger sig vilja ha och förstärker den lågkonjunktur som är på väg. Utan fungerande transporter brakar ekonomin snart ihop, och då har allt sparande varit förgäves. Använd i stället pengarna för att bygga upp en infrastruktur som kan klara transporterna när oljeproduktionen minskar.
Oljegeologen Colin Cambell som grundade ASPO (The Associoation of Peak Oil and Gas, nu med Kjell Aleklett som ordförande) beräknar att om tre år har vi nått toppen för oljeproduktionen, sedan minskar den, samtidigt som efterfrågan ständigt växer.
Priset på energi kommer att explodera. Det har redan ökat kraftigt, femdubblat pris på råoljan på några år, tredubblat pris på kolet bara i år. Järnvägsbyggen är en mycket energikrävande med stål, betong och makadam. Har priset för järnvägsbyggen ökat med 17 procent på några år kommer de att öka ännu mer i framtiden, och ju längre vi väntar på att bygga det järnvägsnät Sverige behöver ju dyrare blir det.
Därför har Järnvägsfrämjandet krävt att Sverige, som landet gjorde fram till 1914, använder en procent av BNP, 30 miljarder kronor om året, på att bygga ny järnväg. Vi skulle behövt bygga ännu mer, men då är det risk för att byggresurserna inte räcker, även om vi dirigerar över nästan alla väganslag till järnvägen, och det blir inflationstendenser.
Att i det här läget satsa kanske 40 miljarder kronor på Förbifart Stockholm eller överhuvud på motorvägar blir att offra pengar på mausoleer. De alternativa bränslena kommer inte alls att räcka till för att upprätthålla nuvarande vägtrafik.
Att betala av på statsskulden sparar bara fyra procents ränta, och pengarna kan som sagt bli värdelösa om ekonomin brakar. Om vi satsar på realkapital får vi både förräntning och värdesäkring, förutsatt att vi investerar i något som fungerar även efter oljesamhällets slut.
Solen lyser, vinden blåser och vattnet strömmar ständigt. Att använda växtmassa till att göra el är effektivare än att göra bränslen till förbränningsmotorer. Det blir omvandlingsförluster. En elmotor är fyrfaldigt effektivare än en förbränningsmotor. Transmissionsförlusterna blir mindre. Av energin i bensinen blir det bara en tiondedel kvar för att driva bilen framåt.
Anders Borg tror att det ger större nuvärde att bygga vägar än att bygga vägar. Det beror på det korta perspektivet, att man inte ser bortom oljan slut, och det beror på att man inte mäter väg och järnväg med samma mått.
Bilisters tidsvinster värderas högre och stockningar beräknas efter trafikvolymer länge sedan svunna låga oljepriser skulle ge. Järnvägen kalkylerar däremot inte med ökad trafik, och den kan inte heller, som görs för vägbyggen, tillgodoräkna sig vinster med färre olyckor, trots att de skulle minskat till hundradelen med överflyttning till tåg. Inte heller räknas med att bilar upptar halva stadsytan och ger otrivsamma städer, och att luftföroreningarna orsakar 5 000 döda om året.
Inte heller räknas med de regionförstoringar som kan göras med tåg. Det är värt en miljon för varje människa som slipper flytta, och som man annars behöver bygga nytt för i storstadsområdena. Järnvägstekniken är bara i början av sin utveckling, medan bilen inte kommer att kunna köra så mycket fortare.
Vi kommer att behöva frakta det mesta av godset och hela lastbilar på tåg. Bara för kortväga distributionstrafik har lastbilen en roll. Alla nedlagda godsspår behöver byggas upp igen.
Alla resurser vi kan få fram behövs för att bygga om Sverige för tåg. Man skall bygga de banor som är mest lönsamma samhällsekonomiskt först. För att få ett mått på det måste de avskrivas under hela sin livstid, inte direktavskrivas med anslag och utan förräntningskrav, som med dagens statliga budgetteknik. Det ger allt för stora manipuleringsmöjligheter. Att det blir byggt som har de högljuddaste propagandisterna, inte det som är lönsammast.
Sverige blir inte rikt av tomma pengar och av minskad statsskuld. Sverige blir bara rikt med klokt investerat realkapital.
Hans Sternlycke
ordförande
|
