Välkommen till Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet

Stoppbocken är ordförandens informations- och nyhetsbrev. Det kommer med jämna mellanrum, 5 – 6 gånger per år och innehåller aktuell information, nyheter, debatteman och analyser.  Ordföranden och viceordföranden delar på skrivandet.

Järnvägsfrämjare!

Inför järnvägsåret 2012?

Hur kommer järnvägen att klara sina utmaningar under året? Realiseringen av Bottniska korridoren skjuts på framtiden! Varken Norrbotniabanan eller Ostkustbanan finns med i långtidsplanen 2010 – 2021, och i december röstade riksdagen mot byggande av Norrbotniabanan i planperioden.

Trots detta kommer i varje fall tre positiva järnvägshändelser att äga rum under året. I höst invigs både Nya Haparandabanan och den nya parcellen i Kiruna. Något försenat öppnar dessutom Norrtåg sin nya trafik med enhetstågen Coradia Nordic X62 Umeå – Boden – Luleå samt Kiruna. I januari kunde vi observera tåget under testkörning på Malmbanan.

Norrbotniabanan
I december röstade majoriteten i riksdagen mot fortsatt projektering av Norrbotniabanan. Därmed avvecklas projekteringsorganisationen och arbetet stannar upp. Vad som nu kommer ske är oklart. Riksdagen kan ta upp frågan på nytt i samband med 2012-års järnvägsplan. Ska regeringen kunna dra nytta av de EU-pengar som beviljats till projektet måste man prioritera om.

Moderna och bekväma snabbtåg typ X 55 (SJ 3000) kommer sannolikt inte att trafikera norr om Umeå innan Norrbotniabanan står klar. Med förhalande politiska processer kommer de nya tågen att vara i utfasningsålder innan banan ens börjar byggas. Med Norrtågs trafik förstärks utbudet på bannätet norr om Umeå. Det är positivt men trafiken kommer till en början endast att ge regionala effekter. Fjärrtrafiken med dagtåglänk till/från Stockholm via byten i Umeå kommer inte i gång förrän X2 och eventuellt X55 kan börja köra på Ådalsbanan. Som kompensation borde nattågen på norra Norrland uppgraderas till långt högre standard och komfort. Standarden är alldeles för låg och främjar inte tågets attraktionskraft. Tyvärr saknas pressgrupper och politiska företrädare i norr som kan driva frågan med skärpa. Både staten och tågbolagen borde ha ett strategiskt egenintresse av att höja kvaliteten på tågresande. Då i syfte att vinna tillbaka de några av de värden som gått förlorade som följd av minskad allmännytta. Dagens järnvägspolitik styrs vad vi kan observera av en annan agenda än den rationella.

Tyvärr saknas politiker och andra företrädare som kan slå vakt om landsändans infrastrukturlösningar! Såvitt vi kunnat märka har ingen lyft fram kompensationskraven om Norrbotniabanan inte blir av. Ett sådant krav är upprustning av befintliga stambanan Umeå – Boden – Luleå, moderna övergångsterminaler för att betjäna matningstrafik till/från kuststäderna Skellefteå och Piteå samt tidsenliga och moderna person- och godståg. Kompensationen skulle dessutom inkludera en kraftig uppgradering av inlandsbanan för framtida koppling till det norska bannätet. I Norge diskuteras en möjlig nordnorsk järnvägslänk genom Sverige.

Norrbotniabanan kommer att ge bäst samhällsnytta av investeringen. För att svara upp mot Bottniska korridoren skulle befintliga stambanan sannolikt komma att kräva investeringar motsvarande 2/3-delar av en ny kustbana Umeå – Luleå. Den samhällsekonomiska avkastningen kommer aldrig att svara upp mot effekterna av en ny och modern kustbana där en väsentlig tillgång ligger i anknytningen till kuststäderna. Däremot kan en upprustning av befintliga stambanan inom givna ramar försvaras för att kunna användas som tekniskt dubbelspår och avlastningsbana.

Tåget måste ersätta flyget
Ett av de mål som diskuterats är att järnvägen ska ersätta inrikesflyget på korta och medellånga sträckor. Miljöpartiet har argumenterat för att moderna snabbtåg kan ersätta flyget Stockholm – Göteborg. Andra flyglinjer där tåget med fördel kan ta över är Stockholm - Malmö samt Midlanda (Sundsvall) och kortare flyglinjer där järnvägen kan utvecklas till den standard som krävs. På fjärrlinjer kan kombination flyg – tåg utvecklas bättre. Det samma gäller terminalfaciliteter för effektivare övergång mellan tåg och andra trafikslag. I Norge har NSB fått statliga medel för att bland annat förbättra servicen för övergångsresenärerna. Men det kräver en upprustning och samordning av drifts- och servicesystemen. Konkreta mål för överföringar av trafikvolymer från flyget till tåget har inte vad vi vet tagits fram! Vi tvekar på att det finns utrymme för större åtgärder på dessa områden under det management som idag styr inom transportsektorn.

Mikael Nybergs profetia
Vad kan vi förvänta oss av de 1,8 miljarder kronor som är avsatta till banunderhåll 2012? Mycket av den försämrade kvaliteten inom tågdriften är bristande infrastruktur och fordonsunderhåll. Därtill kommer akuta åtgärder som snöröjning och konsekvenserna av avreglering och uppsplittring. Den svenska järnvägens förfall blir allt mer uppenbart. Mikael Nybergs bok "Det stora tågrånet", visar att ett haveri är förestående om inte en vändoperation sätts in. Notan till skattebetalarna kan visa sig bli dyr.

Järnvägens förtroendekapital håller på att gå i botten. Godstågskrisen mellan Green Cargo och norska Cargonet i slutet av 2011 är ett färskt exempel. I sista stund fick infrastrukturministern rycka ut för att förhindra att stora volymer gods lades över på vägtrafik. Skandalen var nära!

Järnvägens tidigare så stolta och yrkeskunniga personal plockas bort och driftssystemet deformeras till en vinst- och lågkvalitetslinje. Då väger en död eller skadad resenär, banarbetare, en uppsagd facklig företrädare med jobbrelaterad hjärtinfarkt eller ombordpersonal i en ständig mer hotfull arbetsmiljö lätt i kalkylen. Frågan är hur länge vi har råd med sådan statligt sanktionerad cynism?

Att en nyårsresenär blev översköljd av snö och is på järnvägsstationen i Boden när loket passerade eftersom man inte röjt persontågspåren, får i det rådande läget räknas till vardagen. Naturligtvis måste Trafikverket be om ursäkt när tidningarna ringer. Men ursäkter blir inte uppriktiga om det går inflation i dem.

Kommer snön blir det tågkaos också denna vinter. Nu kommer man sannolikt att sätta in resurser för att klara trafiken något bättre än förra vintern. Prestigen samt att man fått mera pengar väger säkert in. I tillägg gör driftskapaciteten att Trafikverket ställer in tågen vid utmanade väderlek. Beredskapen är för dålig, sparkraven för stora och följdaktligen motiverar man åtgärderna med resenärernas säkerhet! Samtidigt har infrastrukturministern slått ett slag för bussen. Att flera tåg nu ska ersättas med bussar visar att krisen inom järnvägen är djup och allvarlig.

Ett återkommande problem är informationen. Ständigt upplever resenärerna otillräcklig information och sprickor i beslutskedjan. Här har man tydligen en stor förbättringspotential att arbeta med.

"Det är en sjuk bransch", skriver Mikael Nyberg. Outsourcing och privatisering äter sig redan in i de arenor som finns kvar av allmännyttan! Frågan är inte om haveriet kommer utan när. Hur långt har den politiska majoriteten tänkt att detta ska fortgå? Vem ska städa upp i misären?

Kommer ta år
Tyvärr är det lite som indikerar att den negativa utvecklingen inom järnvägen kommer att vända. Man pressas möjligen till vissa kosmetiska förbättringar. Politiker och tjänstemän äger premisserna men har svårt att överblicka och ta till sig vad som krävs för klara en fungerande järnväg. Det överordnade målet för järnvägen är att tjäna samhällsnyttan.

Föreningen
För oss i Järnvägsfrämjandet är det bara att kämpa på och ta fram våra rationella argument gentemot politiker, beslutsfattare och allmänheten i stort.

Riksstyrelsen beslöt på sitt möte i början av januari att utse en arbetsgrupp för att se över vilka förbättringsåtgärder som bör genomföras för att stärka föreningens verksamhet både internt och externt i åren som kommer.

Helgen 21 – 22 april samlas vi till seminarium och årsstämma i Karlstad. Seminariet är ett gemensamt arrangemang med vår norska systerförening For Jernbane. Teman är konsekvenserna av den utveckling Mikael Nyberg tar upp i sin bok där hela folkets järnväg har blivit till hela folkets tågkaos och hur vi ska realisera höghastighetsbanor i Sverige och Norden.

Vi tar utmaningarna med oss in i det nya året och önskar alla våra medlemmar GOTT NYTT ÅR!

Gunnar A Kajander
Viceordförande