Politikerna
har svikit SJ
Den bästa lösningen är en kompromiss.
Det gäller både i politik och företagande.
Men för att kunna göra en bra kompromiss bör
man veta vad man vill, ha en vision. Det ledarskapet har
inte politikerna visat i fråga om SJ.
Politikernas uppgift är att sträva mot ett samhallsekonomiskt
optimala lösningar. Annat vore att gynna några
medborgare på andras bekostnad. Den yttersta restrik-tionen
är långsiktig hållbarhet. Det är
mål som inte är så lätt mätbara
i kronor och ören. Därför är det risk
att politikerna nöjer sig med företagsekonomiska
mål och skapar ett dåligt fungerande samhälle.
Ett företag klarar sig inte i längden om det
går med förlust. Det måste ha tillracklig
vinst för att betala sina kostnader. Men det behöver
inte sträva efter maximal vinst. Det är kanske
inte det långsiktigt optimala. Det kan ha ägare
som inte strävar efter maximal vinst. Idéerna
med att driva brittiska järnvägen som ett socialt,
inte vinstdrivet, företag är mycket intressanta.
Staten måste arbeta för det allmännas
bästa, och samhällsägda företag boy
därför inte ha vinsten som främsta mål.
I sa fall hale marknaden kunnat skota dem. Men när
marknaden inte tillgodoser de samhälleliga målen
kan staten behöva driva företag. Det är
motivet till ett statsägt SJ. Därför är
det ett svek mot väljarna när staten inte ställer
krav på samhälleliga mål för SJ
via styrelse och ägardirektiv utan bärs formulerar
ett vinstkrav och överlater resten på vd, må
vara att målet med 13 procents vinst bara är
vidarebefordrat från EU. Vd är verkstallande.
Överlater styrelsen policy-skapandet till vd skall
de avsättas.
Om vd Jan Forsberg vill skapa vinst genom att avskeda
personal och höja priset för lågprisbiljetter
men sänka priset för affärsresande och
föraktfullt säger att SJ inte skall bli ett
Ryan Air, och han därmed visar sig sakna kundperspektiv
och dynamiskt tankande och går emot ägarnas
samhällsmål, da är det anledning till
avsked. Inte heller företagsekonomiskt är det
kloka åtgärder. De kommer troligen att bärs
öka på förlusterna.
Förstaklassresenärerna är bära åtta
procent av de tågresande. Aven med kraftigt sänkt
pris för dem kan de inte bli sa många att de
ger SJ vinst. Frågan är om man inte skulle
avskaffa första klass istället för att
kora med nästan tomma kupéer. Några
platser kanske skulle utrustas för kontorsarbete.
För dem som reser med förköpsbiljetter
blir kanske valet att åka buss eller att inte åka
alls om priset höjs. Men man kan undra over varför
lågpriset läggs på ett fåtal förköpsbiljetter
och inte på sista-minutenbiljetter. Det gäller
att fylla tågen.
Prissystemet nu gör tågen halvbesatta. De
personalkategorier man vill dra in ytterligare på
är de som är nödvändiga för produk-tionen,
och där ligger man redan för lagt.
SJ har monopol på lönsamma banor, förlusttrafiken
kops av Rikstrafiken och anbuden på regional trafik
skall ge vinst, om de inte lagts sa lagt att det är
dumping. SJ skall
alltså teoretiskt inte kunna göra förlust.
Ändå kommer kravet nu på ytterligare
neddragningar och prishöjningar bara några
månader efter att riksdagen beslutat att skjuta
till 1,8 miljarder för att rädda SJ undan konkurs
utan säkerhet om att EU kom-mer att godkänna
detta. Hade dessa ytterligare krav varit kända hade
kanske beslutet blivit ett annat.
SJ tycks inte komma ifrån en företagskultur
som kräver ständigt återkommande miljardtillskott.
Det här är inte första gången. Det
är kanske trots allt bättre att börja på
nytt genom att satta SJ i konkurs, även om Riksgälden
får stå för borgen på 10 miljarder,
som skrevs på när SJ:s vagnar såldes
och återhyrdes. En affär som tydlig-en bara
var känd för en inre krets. Inget har avamorterats
och vagnarna är i stort behov av reparation.
Skall SJ drivas på det sättet kan privat trafik
ge lika stor samhällsnytta. Om SJ varit en besvikelse
här de små entreprenörerna varit ett glädjeämne
med bra service, nöjd personal och lag kostnadsnivå.
Vad gäller Connex syns de dock ha samma byråkratiska
tendenser som SJ. Det tycks inte vara ägarformen
för bolaget som ger utslag utan storleken. Stora
företag tycks inte kunna utnyttja sina stordriftsfördelar.
Visserlig-en slog Connex ut Tågkompaniet på
norrlandstrafiken, men det verkar ha berott på ett
dumpat anbud. Ägaren Vivendi betalar för att
komma in på marknaden genom vinster från vattenverk
och sophantering. Genom att samhället inte får
se Connex bokföring kan det inte bevisas. Rikstrafiken
gjorde också en amatörmässig upphandling
gen-om att inte ställa tydliga kvalitetskrav.
Om vi skall ha privata företag som driver samhallsnyttig
verksamhet måste vi därför kräva
samma öppenhet som för offentlig förvaltning
med genomskinlig bokföring och offentlighetsprincip.
Någon som vill klaga på offentlig verksamhet
kan göra det ano-nymt för att man ska vara saker
på att missförhållanden kommer i dagen
och att verksamheten hålls effektiv. Privatanställda
här inte det skyddet utan kan bli stämda för
illojalitet. Också SJ har tillåtits att vara
en hemlig värld. Det är inte tvunget att överge
offentlighetsprincipen bara för att man sätter
något på bolag. För den skull behöver
man inte prisge affärshemligheter.
|
