Våra synpunkter kan sammanfattas i att: Planen bör omarbetas och utgå från målstyrning i stället för prognosstyrning. Införandet av ERTMS bör skjutas upp till efter planperioden. Stora projekt såsom höghastighetsbanor bör inte finansieras med anslag utan med lån. De därigenom frigjorda medlen bör användas till att återställa infrastrukturskulden. Regionbanorna bör rustas upp och drivas enligt Inlandsbanemodell. Vi pekar på några banor som bör få anslag, men där det inte finns med i infrastrukturplanen.

Allt som oftast uttrycker politiker i Östergötland hur viktig Ostlänken blir för vår regions utveckling, senast i ÖC den 3/11.

Man hoppas att staten ska finansiera Ostlänken. Ostlänken skulle öka järnvägens andel av Sveriges totala trafik med 0,4 procent, dvs 4 promille. Detta enligt en utredning från Banverket. Trots denna marginella påverkan på hela Sveriges trafik kommer Ostlänken säkert gynna Östergötland.

Regionfullmäktige i Östergötland röstade i oktober om en motion från KD. Motionen föreslog att Region Östergötland ska verka för att säkra en upprustning av Stångådalsbanan. KD, V och SD stödde motionen. Övriga partier avslog. I motiveringen till avslaget framförs att trafiken på Stångådals- och Tjustbanorna enbart utgör några promille av hela Östergötlands trafikmängd. Med den logiken bör inte Ostlänken byggas eftersom den ju har så marginell påverkan (4 promille) på Sveriges trafik. Men vi förlitar oss på vidsynthet och solidaritet. Hela Sverige ska hjälpas åt.

Tågtrafiken mellan Linköping och Kisa/Åtvidaberg  utgör ca 5 % av totala trafikmängden i dessa relationer. Med en tiodubbling av trafiken, som sågs när Blekinge kustbana rustades upp, får våra regionbanor stor betydelse för berörda kommuner, ja för hela vår region. Om Östergötland skulle använda en del av vårt statsbidrag (Länstrafikanslag) för att visa staten att vi är intresserade skulle staten bli mer generös mot oss. Östergötland förväntar sig 60 miljarder kronor ska investeras i Ostlänken, dvs 4 miljarder kronor per mil.  Det beloppet  är felräkningspengar i Ostlänkskalkylen men räcker för att korta restiden med en timme från Linköping till Kalmar om man gör upprustningen  effektivt.

Därför, regionpolitiker,  liksom hela Sverige bidrar till Ostlänken till glädje för vårt län  bör vi samverka med vårt grannlän Kalmar. Omdisponera  några hundra miljoner kronor av Länstrafikanslaget till våra regionbanor så ökar chansen att staten skjuter till mer pengar till vår region. Regioner är ju vanligen intresserade av att få hjälp till sin utveckling. Så rimligen även Östergötland.

Det har varit känt länge att det danska införandet av signalsystemet ERTMS, som bygger på signaler i loket i stället för efter banan, haft problem. Det har blivit flera år försenat och budgeten har fått höjas med fem miljarder kronor till 26 miljarder kronor. Nu rapporterar Politiken och Ingeniøren att den nya banan Köpenhamn-Ringsted, som byggts med bara ERTMS, inte klarar mer än ett tåg i timmen mellan Köpenhamn och Ringsted dels på grund av brist på utrustning till loket och dels på grund av problem med signalssystemet. Det klarar inte av komplexiteten vid stationerna och i synnerhet inte den vid Köpenhamns huvudbangård. Nu har man alternativen att köra på och hoppas att det skall lösa sig eller också installera det gamla signalsystemet jämsides.

Risken är att man kör på. Det ät den normala reaktionen om man stöter på problem kommenterade den danske professorn i ekonomistyrning Per Nikolaj Bukh genom att citera ett engelskt ordspråk: 'If you are in trouble, then double'. I stället borde man följa devisen: 'If you are in shit, then quit.
De danska problemen borde ge extra varning mot att i kommande infrastrukturplan satsa stort på ERTMS. I stället borde de pengarna i stället användas till betala av den stora underhållsskulden för järnvägen.

Trafikverket säger att det räcker med 30 miljarder kronor för att genomföra ERTMS i Sverige. Men då har man inte med att det kanske tillkommer nästan lika mycket för att byta alla signalställverk, vilket blir nödvändigt med det nya signalsystemet.

Nu har det kommit upp en ny stor kostnadspost. Man måste byta kablar till optokabel för att förbinda baliserna som ger signalerna. Dagens kopparledningar räcker inte till för det.
Frågan är om inte ERTMS-systemet är föråldrat. Om man kört renodlat på GSM hade det inte behövts dyra baliser i backen efter spåren, och man hade sluppit den kostnaden. Håkan Lans positioneringssystem hade kunnat utvecklas för järnväg. Rail Baltica mellan Tallin och Warzawa byggs nu för ERTMS utan baliser.

Det mobilssytem GSM-R vi har installerat för att klara ERTMS gör det inte, utan vi måste skaffa en ny version för att kunna behandla komplexiteten vid större stationer. Vi har tre olika ERTMS i Sverige, men de är inte kompatibla med varandra.
Det är ERTMS-2 som planeras för i Danmark och Sverige. Det ger inget utöver vårt signalsystem ATC med signaler efter banan. Kapaciteten blir lägre, systemet är inte tillförlitligt, och det fordrar periodvisa stopp för uppgradering. Först med ERTMS-3 får man något som är bättre. Men det är inte färdigt än.

Det rimliga vore att skjuta upp införandet av ERTMS 2 tills vi kan få ERTMS 3. De banor, som bara har ERTMS bör kompletteras med ATC. Botniabanan som blev klar för sju år sedan och anslutningen övriga bannätet, upprustningen av Ådalsbanan, som blev klar först för fem år sedan har bara varit halvutnyttjade sedan dess trots de stora investeringarna på respektive 15 och 6,6 miljarder kronor. ERTMS kräver så stora investeringar i loken för att ta emot signalerna att att godstransportörerna inte ansett det försvarbart att installera dem bara för att kunna köra på dessa sträckor.
Att köra på vore att visa förakt för hur skattemedel används.

Hans Sternlycke

Grönområden i en stad är viktiga för befolkningens hälsa och välbefinnande. Det finns vetenskapliga studier som visar detta, som ju var och en kan känna spontant. Oron att förlora grönområden i Linköping har orsakat en intensiv debatt på Correns insändarsidor.

Som boende i Linköping blir livet inte bättre om vi skulle få 200 000 invånare i stället för dagens 150 000. För flertalet invånare är det viktigare med bevarade grönområden än att någon specialaffär öppnar eller att man kan få utfört någon sällsynt operation här i stället för att åka till Stockholm. Storstadens fördelar överskuggas för folkflertalet av dess nackdelar.

Jämför en bostadsannons. Lägenhet med gott läge enbart 25 meter från trafikled säljes. Eller – lägenhet i lugnt läge vid grönområde.
Med uppsnabbade regionbanor kan Östergötlands befolkning fördelas jämnare över länet. Detta gynnar både mindre samhällen som kämpar för sin överlevnad och Linköpings befolkning genom minskad trängsel.

Region Östergötland bestämmer hur ett statsbidrag, de så kallade LTA-medlen (LänsTransportAnslag) för utvecklandet av järnvägar och vägar ska användas i länet. Stödet uppgår till knappt 120 miljoner kronor per år. Regionledningen föreslår nu att flertalet kommuner i länet får några tiotal miljoner för att förbättra en liten vägsträcka. Man föreslår noll kronor på snabbare järnvägar, till skillnad från både Jönköpings och Kalmar län.

Dessa regioner har insett att om regionerna satsar en del av de egna LTA-medlen, så ökar chanserna att staten skjuter till ytterligare medel till regionen. Östergötlands önskan om en ostlänk gynnas av att matarbanorna snabbas upp. Men vår region verkar lite ängsligt tro att det finns en motsättning mellan dessa olika banor.

Tåget mellan Linköping och Kisa tar 50 minuter mot 63 i expressbuss. På uppsnabbad bana blir tidsvinsten med tåg ytterligare ett antal minuter. Samma förhållande gäller mellan Linköping och Åtvidaberg. Därtill har tåget större attraktivitet. Det innebär att dagens bilkaravaner in och ur Linköping i pendlingstider till en del skulle kunna ersättas med tåg. Expressbussar förslår inte att locka bilister i tillräckligt hög grad. Tåg har större attraktivitet än buss, skriver Trafikverket i en åtgärdsvalsstudie från 2016.

Trafikverket skriver även att vägsatsningar kommer att öka bilismen till skada för klimatet. Det förslag som Region Östergötland diskuterar kolliderar därmed mot våra miljömål. Men det finns fortfarande möjligheter för Region Östergötland att ändra planerna och visa att man bryr sig om miljön. För det gör man väl? Vad säger presidiet i Region Östergötland med Mats Johansson (S), Margareta Fransson (MP) och Marie Morell (M)?

Ulf Flodin

Debattartikel av Ulf Flodin i Östgötacorren