Inför valet 2026 har vi ställt sex frågor till de olika riksdagspartierna hur de ser på järnvägen och vad de vill göra med den. Läs svaren nedan:
1. Styrmodeller
Trafikverkets förslag till Nationell plan för transportinfrastrukturen bygger på historiska data om tidigare resandeutveckling och prognoser om framtida befolkningstillväxt, dvs är prognosstyrd. Man tar därvid inte hänsyn till nya politiska mål om klimat och resursanvändning eller regionalpolitik, som blivit alltmer prioriterade frågor i det allmänna medvetandet. Järnvägsfrämjandet anser att investeringar och underhåll av vår infrastruktur istället ska styras av politiska mål. Vad anser ert parti?
Vänsterpartiet:
Sverige antog 2017 en klimatlag. Lagen utgår från tidsatta utsläppsmål och ska vara styrande i all planering – inte minst i storskalig infrastrukturplanering. Så länge planeringen av svensk infrastruktur utgår från historiska data i stället för uppsatta mål kommer klimatmålen inte att nås. Vänsterpartiet vill därför ersätta dagens prognosstyrning med målstyrning.
Socialdemokraterna:
Vi anser att den modell som Trafikverket idag använder för att bedöma de samhällsekonomiska nyttorna med projekt är behöver ses över eftersom modellen systematiskt förefaller missgynna investeringar i järnväg. Infrastrukturinvesteringar är långsiktiga och dyra. För att göra rätt investeringar krävs att beslutsunderlagen bygger på korrekta analyser och rättvisande beräkningar.
Miljöpartiet:
Det behövs en målstyrd planering. Miljöpartiet vill införa ett transporteffektivt samhälle som en transportpolitisk princip och ge uppdrag till Trafikverket att arbeta målstyrt. Dagens prognosstyrda planering
försvårar ett nytt synsätt på transportpolitiken och leder till att det blir svårare att arbeta utifrån uppsatta politiska mål.
Centerpartiet:
Centerpartiet anser att investeringar i infrastruktur ska styras av politiska mål, inte enbart av historiska prognoser. Klimatomställningen, regional utveckling i hela landet och en fungerande transportförsörjning är centrala politiska mål som måste vara vägledande. En väl fungerande infrastruktur, inklusive järnväg, är en förutsättning för att knyta ihop Sverige, skapa robusthet och stärka vår konkurrenskraft. Infrastrukturpolitiken bör bidra till att Sverige når uppsatta klimatmål.
Liberalerna:
Liberalerna vill att investeringar i infrastruktur styrs av politiska mål och prognoser, inte enbart historiska resedata. Infrastruktur ska bidra till tillgänglighet, klimatomställning, regional utveckling och robusthet. Vi har medverkat till att regeringen i den nya nationella planen 2026–2037 prioriterar underhåll, klimatvänliga transporter och säkerhet i vägnät och järnväg, samt inkluderat investeringar som stärker regionalt näringsliv och pendlingsmöjligheter.
Moderaterna:
Vårt mål är att människors vardag ska fungera och att trafikslagen ställer om. Miljontals pendlare förlitar sig på att infrastrukturen fungerar. att i det läge låta befintlig infrastruktur förfalla är rent idiotiskt politiska prestigeprojekt ska inte gå före nödvändigt underhåll. Moderaterna anser att investeringar ska styras av samhällsekonomisk nytta, inte enbart historiska prognoser. Vi förordar fyrstegsprincipen: optimera och underhåll befintlig infrastruktur innan nybyggnation övervägs. Det är en målstyrd modell. Principen ”man gör det man måste först” är vägledande och grunden för vår nationella plan 2026–2037.
Kristdemokraterna:
Vi välkomnar den nya infrastrukturplanen, som är den största satsningen på infrastruktur i svensk historia. Att vi rustar upp vägarna, lagar potthålen och bygger bort underhållsskulden är stora kristdemokratiska framgångar. Regeringen har också gett Trafikverket i uppdrag att tydligare prioritera punktlighet och robusthet i järnvägen. Det är ett viktigt politiskt mål att vi investerar i de åtgärder som gör mest samhällsnytta.
Sverigedemokraterna:
Sverigedemokraterna tycker att dagens system fungerar relativt väl. Inga satsningar på järnväg passerar utan att politiken säger sitt. Det vill säga styrmodellen är redan politisk, vilket gäller både underhåll och utveckling av ny infrastruktur. Det ligger i sakens natur att politiker vill maximera nyttan utifrån varje satsad krona, sedan måste olika mål balanseras mot varandra.
2. Upphandlad trafik
Vi har senaste tiden fått nedskärning i statligt upphandlad tågtrafik. Nattågen till övre Norrland har fått ett minskat utbud och både Tåg i Bergslagen och tågen på Stångådalsbanan har fått minskat stöd. Dessutom har planerna på trafik till Trondheim inte blivit verklighet. Järnvägsfrämjandet anser att det av flera skäl finns ett värde i att stötta trafik även om den inte är företagsekonomiskt lönsam och vill att Trafikverket får tillräckliga anslag i budgeten för det. Vi anser även att Trafikverket bör få i uppdrag att främja trafik till Trondheim och till Haparanda för att skapa bättre förbindelser till Norge och Finland. Vad anser ert parti?
Vänsterpartiet:
Riksdagen har beslutat om ett funktionsmål som innebär att transportsystemet ska ge alla en grundläggande tillgänglighet med god kvalitet och användbarhet. Den statligt upphandlade trafiken är en viktig del i arbetet mot att öka tillgängligheten i Sverige och vi driver därför flera förslag för att stärka den, t.ex. vill vi säkerställa medel till samtliga befintliga trafikavtal, att trafikavtalen indexeras och att nattågstrafikens långsiktiga finansiering säkras.
Socialdemokraterna:
SD-regeringens nedskärningar av nattågstrafiken är ett svek mot resenärerna som skadar tillväxten, turismen och är dåligt för klimatet. Vi vill säkerställa goda möjligheter till nattågstrafik och har i flera skuggbudgetar förslagit ökade anslag till upphandlad trafik, som bl.a. skulle kunna användas till att behålla nattågen. Förutsättningarna för den upphandlade trafiken behöver vara långsiktig.
Miljöpartiet:
Miljöpartiet har valt att prioritera medel till upphandlad trafik i statsbudgeten.
Den samhällsviktiga trafiken ska drivas och få tillräckliga medel för detta. Det
handlar både om stöd till regional kollektivtrafik och till förstärkt nattågstrafik. Nuvarande arbetssätt med statens trafikavtal behöver ses över, då det saknas en helhetssyn, en uttalad målbild för vad staten vill med tågtrafiken och att det slumpmässigt är de avtal som löper ut för stunden som drabbas när medel saknas.
Centerpartiet:
Vi anser att staten har ett ansvar att säkerställa grundläggande tillgänglighet i hela landet, även när det inte är företagsekonomiskt lönsamt. Vi har kritiserat regeringens nedskärningar och i våra budgetförslag avsatt ytterligare medel för att rädda och utveckla den upphandlade trafiken, inklusive nattågen från både Stockholm och Göteborg till norra Sverige. Vi ser även positivt på att främja trafik till våra grannländer, som den planerade men uteblivna förbindelsen mellan Stockholm och Trondheim.
Liberalerna:
Liberalerna vill säkerställa att statligt upphandlad tågtrafik stödjer både samhällsnytta och interregional integration, även där ekonomin inte är lönsam. Vi ser positivt på att öka förutsättningarna för att underlätta upphandling av nattåg till Norrland och på andra sträckor.
Moderaterna:
Sveriges stora avstånd är en förutsättning att planera för, inte ge upp inför. Moderaterna anser att staten ska säkerställa resande på linjer där marknaden inte räcker till, samtidigt som vi vill se över processen för upphandlad trafik, både i finansiering och i planering och upphandling. Det allra bästa och mest långsiktiga är om det går att ge förutsättningar för marknaden att bedriva trafiken men självklart ska staten stödja trafik som inte går att få lönsamhet i. Vi stödjer att Trafikverket får tydliga uppdrag att planera gränsöverskridande förbindelser mot Norge och Finland, inklusive till Trondheim och Haparanda – linjer som är del av den nationella transportkedjan.
Kristdemokraterna:
Vi ser ett fortsatt behov av statligt upphandlad tågtrafik i delar av landet där järnvägen är avgörande för tillgänglighet och regional utveckling. Regeringen har också ökat anslagen till den upphandlade trafiken för att kunna upprätthålla nattågstrafiken. Samtidigt kan inte dyra nödavtal göra att budgeten sväller utom kontroll. Vi är också positiva till att stärka gränsöverskridande förbindelser, exempelvis mot Trondheim och Haparanda, eftersom de bidrar till bättre nordiska transportflöden och ökad rörlighet för både människor och gods. Det bör dock ske på kommersiella grunder.
Sverigedemokraterna:
Sverigedemokraterna är för att staten fortsättningsvis upphandlar trafik för att till exempel främja arbetspendling och regional utveckling. Sedan måste politiken kunna prioritera och vi noterar att lönsamheten varit väldigt dålig på vissa sträckor. Vad gäller specifikt Norrlandstågen borde det gå att få till lösningar som motsvarar en hög efterfrågan på resande i samband med lov och semesterresor, eftersom vi vet att företagen ofta väljer andra trafikslag. Sen har vi inget emot bättre järnvägsförbindelser med andra länder, men sådana satsningar måste vägas mot andra projekt.
3. Regionala järnvägar
Över två miljoner människor bor i kommuner som trafikeras av regionbanor såsom Bohusbanan (Strömstad–Göteborg), Fryksdalsbanan (Kil–Torsby) eller Stångådalsbanan (Linköping–Kalmar). Det finns ett tjugotal sådana banor i vårt land. Upprustning av dessa till helsvetsat spår och elektrifiering skulle i sammanhanget kosta relativt lite. Järnvägsfrämjandet anser att de regionala banorna ska rustas upp till en standard som gör att tåget går att lita på och är snabbare än alternativet. Vad anser ert parti?
Vänsterpartiet:
Det är inte rimligt att det ska ta ett kvarts sekel att nå en normalfungerande järnväg i Sverige. Vi vill därför påskynda åtagandet av hela järnvägens underhållsskuld samt att järnvägsunderhållet återtas i offentlig regi. I vårt förslag till nationell plan för transportinfrastrukturen 2026–2037 avsätter vi också mer medel än regeringen till järnvägsunderhåll samt föreslår att anslagen för den regionala infrastrukturen bör höjas. De regionala banorna spelar en mycket viktig roll i ett fungerande järnvägssystem. Därför behöver det regionala järnvägsnätet rustas upp och underhållas för att möjliggöra hållbara godstransporter och kollektivtrafik.
Socialdemokraterna:
Stora delar av det svenska järnvägsnätet är i behov av upprustning och kapacitetsförstärkning och det är något som vi vill prioritera. Det skulle leda till att godset kan fraktas snabbare och mer klimatsmart, att arbetsmarknadsregionerna förstoras och att fler arbetstillfällen skapas. För att transportköpare ska välja järnvägen framför väg krävs ökad kapacitet på spåren.
Miljöpartiet:
Det är grundläggande att järnvägen fungerar i hela landet. I Miljöpartiets förslag till Nationell plan tillför vi mer pengar både till järnvägsunderhåll och investeringar i järnvägen, bland annat för regionala banor. Miljöpartiet vill att fler ännu inte elektrifierade banor ska elektrifieras. Vi välkomnar även initiativ från tågoperatörerna kring batteritåg/vätgaståg och här behöver operatörer och staten samverka för vilka åtgärder som kan bli aktuella för respektive bana. Sker åtgärder i tågen istället för infrastrukturen så faller investeringen på annan aktör än staten, och det gör att det finns anledning att se över möjligheten till statligt stöd för att skapa ekonomiska incitament att hitta rätt lösning på rätt plats.
Centerpartiet:
Ja, Centerpartiet vill rusta upp de regionala järnvägarna. Dessa banor är avgörande för arbetspendling och regional utveckling för över två miljoner människor. Vi har föreslagit att en del av underhållsanslagen ska öronmärkas specifikt för att rusta upp de lokala och regionala banor som är viktiga för pendling och godstransporter, men som ofta nedprioriteras av Trafikverket. Vi har också som svar på den nya nationella planen begärt att regeringen återkommer om besked kring när underhållsskulden i järnvägen ska vara hanterad.
Liberalerna:
Liberalerna vill se en upprustning av flera regionala banor, i vissa fall elektrifiera och höja standarden, så att tågen går snabbare och är pålitligare. Vi har medverkat till att regeringen i nationell plan avsatt medel för underhåll och förbättringar för regionala banor, vilket förbättrar tillförlitligheten för både vardagspendling och gods.
Moderaterna:
Mer än två miljoner svenskar bor längs regionbanorna. De förtjänar tåg som faktiskt går i tid och är snabbare än alternativet. Moderaterna instämmer helt: regionala järnvägar måste rustas upp till pålitlig standard. Vår nationella plan för 2026–2037 prioriterar upprustning av befintlig infrastruktur, inklusive regionbanorna. Det ska omfatta helsvetsat spår och elektrifiering där det är samhällsekonomiskt lönsamt. Fungerande regionaltåg är grunden för arbetspendling och ett Sverige som hänger ihop.
Kristdemokraterna:
Kristdemokraterna anser att upprustning bör prioriteras för att säkra tillförlitligheten i tågtrafiken. För att medborgare ska våga satsa på arbetspendling via tåg behöver de vara säkra på att just deras spår fungerar. I den nationella planen har regeringen också förstärkt underhållet, vilket är avgörande för att höja tillförlitligheten. Tack vare regeringens nationella plan räddas kopplingen mellan Stångådals- och Tjustbanorna och Linköping för järnvägen.
Sverigedemokraterna:
Sverigedemokraterna är starkt för att Sverige upprätthåller en fungerande regional infrastruktur, inte minst gäller detta järnvägen. Det finns sedan länge många anledningar till det och med ett nytt omvärldsläge kan vi dessutom framhålla de regionala järnvägarnas betydelse för försvar och krisberedskap. Vi vill därför se en långsiktigt finansierad, strategisk upprustning av lokal infrastruktur, inklusive järnväg. I princip gäller detta hela landet, men i slutändan kommer vissa sträckor att behöva prioriteras framför andra.
4. Nya stambanor
Anser ert parti att sådana ska byggas? Om ja, anser ni att de ska finansieras via lån för att kunna byggas utan avbrott och därmed bli klara snabbare än med årlig budgetfinansiering? Anser ni byggnationen ska ske i Trafikverkets regi eller via ett separat bolag i likhet med hur Öresundsbron byggdes? Ungefär vilket år anser ert parti att stambanorna ska vara klara?
Vänsterpartiet:
Hela järnvägssystemets kapacitet behöver öka och en del av lösningen är att bygga nya stambanor. Vi har tidigare föreslagit att stambanorna bör lånefinansieras samt att de bör lyftas ut ur infrastrukturplanen, så att de kan byggas som ett sammanhängande projekt som inte konkurrerar med anslag till andra viktiga investeringar. Eftersom järnvägens kapacitetsbrist är stor redan idag så behöver de nya stambanorna börja byggas skyndsamt.
Socialdemokraterna:
För att bygga bort kapacitetsbristen behövs nya stambanor som ger högre kapacitet och snabbare trafik. Med ökade satsningar på nya stambanor och bättre järnvägsunderhåll kan resandet ske snabbare, tryggare och mer klimatsmart. Satsningarna är också avgörande för godstrafiken. Den gröna nyindustrialiseringen som växer fram i hela landet, särskilt i norr, kräver en kraftigt utbyggd järnväg. Malmbanan och Norrbotniabanan är centrala för industrins utveckling och måste färdigställas skyndsamt.
Miljöpartiet:
Miljöpartiets främsta prioritering för större investeringar i nationell plan är att bygga nya stambanor i hela Sverige. Att investera i Sveriges järnväg är dyrt, men kommer med stora nyttor för både samhället och individen. Otillräckliga investeringar kostar också mycket pengar för samhället, men ger till skillnad från investeringar inga nyttor tillbaka. Miljöpartiet ser en möjlighet att finansiera nya stambanor genom lånefinansiering som ett komplement till traditionell anslagsfinansiering. Vi ser gärna byggande i separata bolag. Det är svårt att sätta målår för större projekt. Sammanhängande stambanor i södra Sverige med nav i Jönköping vill vi se klart senast 2045. Nya Ostkustbanan och Norrbottniabanan ser vi kan vara klara under planperioden, dvs senast 2037.
Centerpartiet:
Ja, Centerpartiet är öppet för och förespråkar att större järnvägsprojekt ska kunna finansieras utanför den traditionella årliga statsbudgeten. Vi vill bygga nya stambanor mellan Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö, samt säkra andra viktiga sträckor som Oslo–Stockholm och Norrbotniabanan. För att finansiera dessa stora och nödvändiga investeringar vill vi öppna för alternativa finansieringslösningar exempelvis genom offentlig-privat samverkan (OPS), där pensionsfonder eller näringslivet kan medfinansiera. Detta kan påskynda utbyggnaden. För att skapa långsiktighet och bred förankring vill vi tillsätta en blocköverskridande infrastrukturberedning.
Liberalerna:
Liberalerna avser inte att prioritera nya stambanor enligt tidigare planer utöver vad som sagts i nationell plan om Ostlänken, sträckan Göteborg – Borås och sträckan Lund – Hässleholm.
Moderaterna:
Moderaterna säger nej till nya stambanor för höghastighetståg. Kostnaden hamnar lågt räknat på minst 400 miljarder kronor, resurser som hade trängt undan nödvändigt underhåll och satsningar som miljontals pendlare verkligen behöver varje dag. I december 2022 avbröts projektet. Ostlänken fortsätter planeras med kostnadsreduceringar. Vi vill se nya former av finansiering, exempelvis via ett alternativt bolag för att öka effektiviseringen i infrastrukturutveckling.
Kristdemokraterna:
I den nationella planen läggs nya spår till befintliga stråk på Södra och Västra stambanan. Därtill görs nya investeringar i Malmbanan och Ostkustbanan.
Investeringarna finansieras inom den nationella planen. Vi är även öppna för OPS‑lösningar (offentlig-privat samverkan) där det är lämpligt, liknande upplägget som diskuteras för Stockholm–Oslo. Vi stöder även att intäkter från exempelvis Öresundsförbindelsen ska kunna återinvesteras i andra satsningar i närområdet.
Vi välkomnar att regeringen har avbrutit planeringen av höghastighetsbanor och istället omprioriterat resurser till befintlig infrastruktur. Att rusta upp och underhålla befintliga stambanor och regionbanor är bättre använda resurser.
Sverigedemokraterna:
Sverigedemokraterna driver på för kapacitetsförstärkning i form av fler fyrspår där det är dubbelspår, och fler dubbelspår där det idag är enkelspår. Dock står vi inte bakom byggandet av höghastighetstågbanor, som bytte namn till Nya Stambanor i ett försök att kamouflera det misslyckade höghastighetstågprojektet. Runt 80 procent av investeringarna i den nya Nationella planen som vi Tidöpartier lagt går till järnvägen, trots att det stora transportarbetet de facto går på väg. Vidare har vi inget emot att staten samarbetar med bolag som kompletterar Trafikverket.
5. Godstransport
Godstransporter på järnväg kräver mindre energi än på väg på grund av det 15 gånger lägre rullmotståndet mellan stålhjul och räls än mellan gummidäck mot asfalt. Med eldrivna lastbilar kvarstår ändå skillnaden i rullmotstånd till järnvägens fördel. Huvuddelen av godstransport på järnväg sker med ellok. I dag sker ca 20 % av transportarbetet på järnväg mot ca 50 % på väg och resten med sjöfart, och vi ser också att företag flyttar över transporter från järnväg till landsväg. Enligt Trafa sker 38 % av transportarbetet med lastbil på sträckor över 30 mil. Anser ert parti att en större andel av godstransporterna ska ske på järnväg än i dag?
Om ja, vilka styrmedel vill ni använda?
Vänsterpartiet:
Ja, för klimatomställningen är det avgörande att en större andel av godstransporterna flyttas över till järnvägen. Utöver stora satsningar på järnvägens underhåll och utbyggnad vill vi också införa en avståndsbaserad vägslitageskatt för tung trafik samt återinföra stadsmiljöavtalen. Vi är även kritiska till de höjda banavgifterna och menar att den planerade sänkningen behöver träda i kraft tidigare.
Socialdemokraterna:
Vi socialdemokrater vill fortsatt främja överflyttning från flyg- och vägtransporter till järnväg och sjöfart samt stärka intermodaliteten i transportsystemet. Ett exempel på en viktig åtgärd från den förra S-ledda regeringen är miljökompensationen för fler intermodala järnvägstransporter.
En annan framgångsrik satsning var de så kallade stadsmiljöavtalen, som gav kommuner och regioner möjlighet att söka stöd för att främja hållbara stadsmiljöer. Avtalen bidrog till ökad andel resor med kollektivtrafik och cykel samt till utveckling av hållbara godstransportlösningar.
Miljöpartiet:
Ja, mer gods behöver gå på järnvägen. En effektivt utformad kilometerskatt för tung vägtrafik ska införas. Transporterna ska bära sina egna samhällsekonomiska kostnader och att dessa ska vara rättvisa mellan olika trafikslag. Idag snedvrids konkurrensen då järnvägsoperatörerna betalar stora summor för att få rätten att framföra tåg på den svenska järnvägen, men ett motsvarande system saknas för vägtrafiken.
Miljöpartiet vill även skapa förutsättningar för längre tåg och se en strategisk utbyggnad och förstärkning kopplat till multimodala godsterminaler. Det bidrar till att stärka det transportslagsövergripande synsättet och ger bättre omlastning mellan väg, spår och sjöfart. För denna satsning vill vi omfördela medel till höjd bärighetsklass (bk4) för det vägnät där det finns alternativ som järnväg eller sjöfart.
Centerpartiet:
Ja, en större andel av godstransporterna behöver ske på järnväg. Det är en central del av klimatomställningen och viktigt för basindustrins konkurrenskraft. Det främsta styrmedlet är att bygga bort kapacitetsbristen genom att både rusta upp befintlig järnväg och bygga ny, inklusive nya stambanor. Detta skulle frigöra kapacitet på det befintliga nätet för mer gods. Vi vill också ta fram en nationell strategi för elektrifiering av tunga transporter. Samtidigt behövs så kallad intermodalitet i systemet och de olika transportslagen behöver kunna samverka så att transporter kan gå både på järnväg och till sjöss till exempel.
Liberalerna:
Liberalerna vill öka godstransporter på järnväg för att minska energianvändning och klimatpåverkan utan att favorisera trafikslag. Vi har medverkat till att regeringen gett förutsättningar för att förbättra kapacitet och järnvägsunderhåll i nationell plan. Det är en grundförutsättning för ökad godstrafik på järnväg, att järnvägstransport blir robust och anländer i tid. I planen finns en rad åtgärder som ökar kapaciteten och ökar kopplingen mellan järnväg och sjöfart för att öka attraktiviteten för järnvägen. Därutöver behövs troligen ett fortsatt stöd för överflyttning till järnväg för att främja inte minst långa godstransporter.
Moderaterna:
Fungerande godstransporter är ryggraden i svensk tillväxt och konkurrenskraft. Moderaterna vill att mer gods transporteras på järnväg och vi använder konkreta verktyg: miljökompensationen för godstransporter på järnväg har höjts till 885 miljoner kronor per år 2026–2030, en ökning med drygt 300 miljoner. Vi satsar 27 miljarder på BK4-standard i vägnätet och bygger bort flaskhalsar för godstrafiken. Vi tror på positiva incitament – inte tvingande styrmedel som skadar konkurrenskraften.
Kristdemokraterna:
Vi delar bilden att godstransporter på järnväg har många fördelar, inte minst när det gäller energianvändning och avlastning av vägtrafiken, särskilt för farligt gods. Vi vill utveckla kombiterminalerna för att förenkla och påskynda omlastningen mellan olika transportslag och därigenom öka incitamenten för att välja järnvägstransporter. Regeringen har också infört ett investeringsstöd för överflyttning av gods till järnväg och sjöfart.
Sverigedemokraterna:
Det finns många goda skäl att uppmuntra till godstransporter på järnväg och i samarbete med regeringen har vi verkat för att banavgifterna för godståg har sänkts medan kapaciteten i vissa godskorridorer har stärkts. Sen måste alla aktörer vara införstådda med att sjöfart, vägtransport och järnvägstransport kompletterar varandra. Det är statens uppgift att tillhandahålla tillförlitliga transporter med järnväg till konkurrenskraftiga priser, men vi har inget definierat siffermål.
6. Andel kollektivresande
Trafikanalys redovisar resandeutvecklingen mellan åren 2000 och 2019 där tåg ökat 80 % medan bilresande ökat betydligt mindre, ca 15 % liksom lokal kollektivtrafik. Detta är ett tecken på att människor tar hänsyn till klimatet. Men många klagar på höjda drivmedelskostnader. Trafikanalys statistik mellan 2000 och 2021 visar att körkostnaderna för bil har ökat 16 %, tåg med 30 % och lokal kollektivtrafik med 80 %. Samtidigt som senaste tidens händelser i Iran har tydliggjort riskerna med att vara beroende av olja. Avser ert parti att använda styrmekanismer för att öka andelen kollektivt resande? Om ja, vilka?
Vänsterpartiet:
Vänsterpartiet vill göra det billigare och enklare att åka kollektivt. Vi vill därför införa en nationell månadsbiljett, som vi kallar för Sverigebiljetten. Med Sverigebiljetten kan du åka den regionala kollektivtrafikens bussar, spårvagnar och pendeltåg i hela landet för 450 kronor som vuxen och för 225 kronor som barn, ungdom eller pensionär. Sverigebiljetten skulle i praktiken halvera kollektivtrafikpriserna, förenkla resandet och minska utsläppen.
Socialdemokraterna:
Ja, vi socialdemokrater vill införa en statligt finansierad reform för avgiftsfri kollektivtrafik för barn och unga. Som ett första steg har vi föreslagit att resorna görs avgiftsfria under loven. På sikt bör målet vara avgiftsfri kollektivtrafik för alla unga upp till 20 år – även under kvällar och helger.
Miljöpartiet:
Miljöpartiet stöder branschens mål om att fyra av tio motoriserade resor ska ske med kollektivtrafiken år 2030. Det behövs ett gemensamt biljettsystem för all kollektivtrafik och staten behöver i betydligt större grad finansiera nuvarande kostnader för kollektivtrafiken för att den ska bli billigare för resenärerna. Ett nationellt Sverigekort för all regional kollektivtrafik ska införas. Vi vill återinföra stadsmiljöavtalen och höja anslagen till länsplanerna.
Centerpartiet:
Ja, vi har som vision att fyra av tio motoriserade resor ska vara kollektiva. För att uppnå detta vill vi fortsätta den gröna skatteväxlingen, vilket innebär att det ska löna sig att välja klimatsmarta alternativ. Det handlar också om att bygga ut och modernisera infrastrukturen för att göra kollektivtrafiken till ett attraktivt och pålitligt alternativ i hela landet. Vi är även positiva till att underlätta för kommuner och regioner att använda verktyg som trängselskatter för att finansiera en utbyggd och förbättrad kollektivtrafik.
Liberalerna:
Vi vill öka kollektivtrafikens andel av resandet genom investeringar i turtäthet, tillgänglighet och prisvärda lösningar och har medverkat till att regeringen avsatt resurser för modernisering av regionala tåg och bussar, vilket stärker kollektivtrafiken som attraktivt alternativ och bidrar till klimatomställningen. Vi är positiva till gratis kollektivresekort för unga. För att ytterligare underlätta för resenärer mitt i energikrisen, har Liberalerna medverkat till att regeringen beslutat att halvera kostnaden för kollektivtrafik under 6 månader från 1 juli.
Moderaterna:
Moderaterna vill se mer kollektivresande – men vi uppnår det genom att göra alternativen bättre, inte straffa bilen. Miljoner människor utanför storstäderna är beroende av bilen för att vardagspusslet ska gå ihop. Vi förbättrar järnvägens pålitlighet, ser positivt på minskad förmånsbeskattning av kollektivtrafikkort och vill att skattesystemet premierar resor med lägre klimatpåverkan. Att höja bensinskatten för att tvinga folk till kollektivt drabbar dem som har minst råd. Samtidigt genomför vi en tillfällig satsning med bakgrund på kriget i Mellanöstern för att göra det mer förmånligt att resa kollektivt, genom att från 1 juli halvera priset på månadskort.
Kristdemokraterna:
Att tågresandet ökat så mycket som det gjort behöver inte nödvändigtvis handla om klimathänsyn. Det framstår mer en praktisk konsekvens av att allt fler pendlar längre sträckor, i kombination att många av dessa pendlare kan utnyttja tågresan för att göra en del av sin arbetsdag, något som till stor del är omöjligt vid pendling med bil. Det är regionerna som ansvarar för kollektivtrafik och prioriterar hur mycket av resultatet som bör betalas med skattemedel.
Sverigedemokraterna:
Man kan ha i åtanke att staten och regionerna i mycket hög utsträckning subventionerar kollektivtrafik med järnväg redan idag. Många resenärer väljer tåg för att det är ett snabbt och bekvämt sätt att resa. Sverigedemokraterna står fullt ut bakom att staten och regionerna ska erbjuda denna service och samverkar mycket gärna kring målsättningen att det ska fungera så bra som möjligt. Med detta noterat passar inte tåg eller annan kollektivtrafik alla resenärer, vilket kan ha många olika orsaker. I många fall är det helt enkelt inte praktiskt. Och nej, vi har ingen särskild målsättning om att svenskar ska sluta köra bil för att det är ett spänt läge i Mellanöstern. Däremot tror vi att fler kommer att föredra elbilar i framtiden och det pågår ett arbeta med att förbättra infrastrukturen kring detta.